Våra ICKE-Politiker

LEIF ERIKSSON

LEIF ERIKSSON

Pensionerad arkitekt och tjänsteman

Varför engagerar jag mig politiskt? Det började som en av 12 000 demonstranter för en bibehållen akutvård i Lidköping. När Socialdemokraterna först lovade att det inte var på tal att lägga ner akuten visade sig vara ett tomt löfte kände jag stor besvikelse över det politiska sveket.

När inte de nuvarande politikerna lyssnade på opinionen eller vårdens medarbetare så väcktes tanken att den enda vägen är att vara med och starta ett nytt parti som blir vågmästare i regionfullmäktige för att skapa underlag för beslut med ny inriktning med prioritering av kärnverksamheten - sjukvård och kollektivtrafik med decentralisering och nära ledarskap som ledstjärna.

Jag har en bakgrund som tjänsteman i kommun och region med trafikplanering och regionutveckling och därefter som omvärldsanalytiker på Kairos Future i fem år och nu sedan tio år på arkitektkontor med fokus på återbruk. Mina kunskaper och perspektiv har jag förvärvat återkommande med studier i sociologi, kulturgeografi och företagsekonomi.

Som opolitisk tjänsteman har jag arbetat med att tolka politisk vilja till beslutsunderlag för genomförande. Nu gäller det för mig att byta perspektiv till att själv kunna vara med att initiera och skapa beslut som organisationen realiserar. Min nya spännande roll som regionpolitiker är börja i behoven och lyssna på medborgare, patienter och personal och föra fram detta till politiska problemformuleringar. Jag är också medveten om att den större delen av det politiska hantverket är att värdera beslutsunderlag och läsa mellan raderna. Vilka behov är belysta? Vilka är osynliga och saknas?

Inspirerad av kulturgeografen Torsten Hägerstrands tidsgeografi vill jag föra en politik som utgår från människans vardag – där närhet, tillgänglighet och respekt för tid är ledstjärnor. Min politik handlar om att bryta centraliseringens invanda spår och i stället bygga ett samhälle där service, vård och kollektivtrafik finns där människor bor – nära, tillgängligt och i mänsklig skala.

Jag vet vad som krävs för att förslag ska vara hållbart, både ekonomiskt och mänskligt. Men jag vet också att det krävs politiskt mod att prioritera regionens kärnverksamheter och avveckla frivilliga åtaganden.